Mobiltelefon: 20 modeller i test

Är det en Iphone 12 Pro på bilden? Nej, men du är definitivt förlåten om du trodde det. Och faktum är att den här uppgraderingen av förra årets flaggskepp från Apple inte bjuder på några direkt banbrytande innovationer eller förändringar. Det här är faktiskt en av de minst påtagliga uppgraderingar som Apple gjort på många år.

Telefonen är aningen större än föregångaren på alla håll och kanter. Inte så att du märker någon omedelbar skillnad när du håller i den, men skal till Iphone 12 Pro fungerar inte.

Den kanske mest intressanta nyheten står att finna när det handlar om skärmen, som nu begåvats med en dynamisk uppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz, något som gör att du upplever ett enormt flyt i animationer och vid scrollning. Har du väl testat konceptet så vill du garanterat inte tillbaka till en 60 Hz-telefon.

A15-chippet i Iphone 13 Pro har fått en extra grafikkärna, vilket innebär att prestandan är snäppet vassare. Med Androidmått mätt kan det översättas till direkt fantastisk prestanda. Att du ska få slut på kraft är mer eller mindre uteslutet.

Med iPhone 13 Pro flyttar även bildstabiliseringskonceptet sensor shift in i telefonen (förra året var det bara Pro Max som ståtade med finessen). Kamerorna är fysiskt större och de tar bättre mörkerbilder än föregångaren.

Uppdatera från Iphone 12 Pro? Nja. Vi skulle nog hoppa ett år. Men har du en äldre Iphone så råder inget tvivel om att det här är en utmärkt uppgradering.

Apple är inte känt som ett mellanmjölksvarumärke, direkt. Men om man nu ska peka ut någon av företagets Iphonemodeller som lite tråkig så är det väl den här. Iphone 13 är dessutom bara en smärre uppgradering av förra årets Iphone 12, vilket gör saken ännu mindre upphetsande.

Men det här är trots allt en riktigt bra telefon. Apples A15 Bionic-chipp är riktigt vasst, även om prestandaökningen jämfört med A14 är försumbar. Det här är en telefon som aldrig känns seg att använda.

Skärmen är av OLED-typ och mäter 6,1 tum. Det är en utmärkt skärm, som tyvärr saknar den högre uppdateringsfrekvens som storasyskonen i Iphone 13-skaran har utrustats med. Men någonstans måste man ju spara in på finesserna, om telefonen ska bli konkurrenskraftig rent prismässigt.

Kameran har två linser, en vidvinkel och en ultravidvinkel på 12 megapixlar var, som dessutom kompletterats med en ny typ av bildstabilisering som ger oerhört fina bilder i dagsljus. Men det är framför allt vid dunkla förhållanden som tydliga framsteg har gjorts sedan Iphone 12. Det här beror på att båda linserna blivit mer ljuskänsliga och plockar upp fler detaljer.

Har du en Iphone 12 är steget inte tillräckligt stort för att motivera en uppgradering, men letar du efter en relativt överkomlig Iphone med bra kamera och fin prestanda, så är det här ett av de bästa alternativen just nu.

Kungen är död, leve kungen. Samsungs Galaxy S22 är resultatet av att Note-serien spelat ut sin roll. Det här är det ultimata Samsungflaggskeppet, och S22 Ultra lämnar i princip ingenting i övrigt att önska. Det finns nu till och med ett fack för styluspennan S-Pen.

Skärmen är på nu mer klassiskt Samsungmanér helt fantastisk. Vi snackar 6,8-tums AMOLED-prakt med otroliga färger, imponerande ljusstyrka och mjuka animationer tack vare en bilduppdateringsfrekvens på upp till 120 Hertz.

Kamerorna håller också absolut toppklass och levererar i dagsläget den bästa bild som går att uppbringa med en mobil enhet. Vi får hela fyra linser (vidvinkel, periskop, tele och ultravidvinkel) på 108+10+10+12 megapixlar. Till och med selfiekameran har hög upplösning (40 megapixlar).

Exynos 2200-chippet som vi får i vår del av världen klarar i princip allt man utsätter det för, och som grädde på moset är det här även en riktigt snygg telefon.

Finns det verkligen inget att anmärka på? Jodå. Vi noterar till exempel att snabbladdningen på 45 watt (med sladd) och 15 watt trådlöst bara är att betrakta som okej. Och så kan man ju fråga sig om 120 Hz är tillräckligt hög bilduppdateringsfrekvens i tider då 144 Hz börjat bli allt vanligare.

Men utöver det är det bara att shoppa loss, om du har pengarna.

Om Xiaomi hade lyckats sälja fler exemplar av den här enheten om den bara haft ett lite enklare namn ska vi låta vara osagt. Men Xiaomi 11 Lite 5G NE är onekligen i krångligaste laget. NE står för New Edition och innebär alltså att det handlar om en uppgraderad version av 11 Lite. Och faktum är att man får en rätt kompetent lur för pengarna om man slår till på den här enheten.

Den är tunn, väger förbluffande lite och har en trippelkameralösning på bakstycket som imponerar. Mest till följd av att huvudlinsen renderar riktigt skarpa bilder i dagsljus. Även frontkameran levererar på det här området, och så mycket bättre än så här blir det faktiskt inte i den här prisklassen.

Skärmen har en uppdateringsfrekvens på 90 Hz och är av AMOLED-typ, vilket ytterligare bidrar till en användarupplevelse som känns långt mer exklusiv än vad vi är vana i när det handlar om budgettelefoner.

Snapdragon 778G är dessutom en riktigt kapabel systemkrets, som bjuder näst intill flaggskeppsprestanda.

Ska man hitta något att slå ned på så är det väl i så fall att både trådlös laddning och skärmbaserad fingeravtrycksläsare lyser med sin frånvaro, men det är å andra sidan finesser som sällan ingår i den här prisklassen.

Visst, den börjar bli lite till åren nu (åtminstone med smartphonemarknadens mått mätt), men Galaxy S21 Ultra håller ändå ställningarna riktigt bra fortfarande. Det var också den första telefonmodell som Samsung släppte där man tog steget fullt ut och skapade en hybrid av Galaxy S-seriens största flaggskepp och Galaxy Note. Att den finns till rimliga priser gör den dessutom ännu mer attraktiv.

Här finns mängder av finesser och prestanda som räcker till långt mycket mer än vad du sannolikt är i behov av. Skärmen mäter till exempel 6,8 tum och är av dynamisk AMOLED-typ med upp till 120 Hz bilduppdateringfrekvens. QHD+-upplösningen skapar tillsammans med ljusstyrkan en upplevelse som fortfarande tillhör de bättre i Androidvärlden.

Kameran bjuder på imponerande specifikationer. Huvudlinsen har en upplösning på hela 108 megapixlar, och den sällskapar dessutom med dubbla telelinser och en digital zoom på smått galna 100x.

Exynoschippet som sitter under skalet på S21 Ultra i den europeiska versionen har så fin prestanda att det klarar de mest avancerade apparna busenkelt än idag. Dessutom går den här telefonen att få med upp till 16 GB arbetsminne och 512 GB internt lagringsutrymme. Det är förvisso lite trist att Samsung har slopat stödet för externa SD-kort, något som är en enkel lösning om man vill få tillgång till mer lagringsutrymme, men man har förmodligen valt att göra så för att få ned priset på enheten.

Telefonen har ett riktigt generöst batteri på 5 000 mAh, vilket är nödvändigt med tanke på den stora skärmen. Någon vidare snabb snabbladdning erbjuds inte (25 watt), men å andra sidan håller batteriet en hel dag utan problem, och man kan ju alltid nattladda.

Det här är i dagsläget en prismässigt förhållandevis överkomlig Galaxy S Ultra-telefon, som inte ligger särskilt långt bakom sina efterföljare. Den har dessutom en lite coolare design, om du frågar oss.

Fairphone skiljer sig från andra smartphonetillverkare genom att helt och hållet fokusera på att telefonerna ska vara producerade i återvunnet material och att man inte använt så kallade konfliktmineraler och dylikt. En schysst tillverkad telefon, helt enkelt. En annan aspekt är att telefonen ska kunna repareras enkelt, så att du kan behålla den i många år.

Baksidan med det här har tidigare varit att man tillverkat ganska trista telefoner med uppenbara tillkortakommanden när det handlat om prestanda. Men med Fairphone 4 börjar det faktiskt likna någonting.

Nej, det här är ingen flaggskeppstelefon, och det är inte heller någon särskilt stark konkurrent till de bättre enheterna i mellansegmentet. Men den duger helt klart.

Skärmen är av IPS-typ och mäter 6,3 tum. Den levererar en lite platt bild med trist färgåtergivning, men gör sitt jobb bra i övrigt. Kamerorna fungerar helt okej så länge det råder ljusa förhållanden. Men i mörkret blir det desto sämre ställt.

Snapdragon 750G-chippet borgar dock för helt okej prestanda, och lär sannolikt hålla telefonen aktuell i åtminstone några år. Exakt hur lång tid är däremot svårt att sia om.

Vill man ha en rakt igenom schysst tillverkad telefon så har man i princip den här enheten eller någon av Apples Iphone-modeller att välja mellan. Men en Iphone reparerar man inte särskilt smidigt själv, å andra sidan.

Har du en Iphone 12 eller en Iphone 13 så finns ingen nämnvärd anledning att uppgradera till Iphone 14. Faktum är att det här är en av de mest blygsamma uppgraderingarna vi har sett från ett år till ett annat i Apples flaggskeppsutbud på mobilsidan.

Iphone 14 har samma 60 Hz-skärm som föregångaren, saknar fortfarande USB-C-port, har inte fått förbättrad snabbladdning, har bara marginellt bättre kameror. Dessutom har Apple nu inlett en ny era då man förser de enklare varianterna av telefonerna i sin flaggskeppsserie med förra årets systemkrets. Japp, det sitter ett A15 Bionic under skalet på den här enheten. Det är inget dåligt chipp på något sätt, men det är fortfarande inte årets modell.

Vi noterar en något högre batterikapacitet (49 mAh mer än Iphone 13) och att bakkamerans ena sensor har blivit större, vilket ger bättre bilder vid dunkla förhållanden. Sedan finns två funktioner som är lite intressanta, men som är svåra att bedöma. Det handlar om kraschdetektion och satellitkommunikation.

Svårbedömda nyheter

Kraschdetektionen ska kunna identifiera om du varit med om en bilolycka, och kan då larma nödkontakter med automatik. Den funktionen vill vi förstås inte testa, utan får lite på att den fungerar som Apple hävdar.

Satellitkommunikationen är tänkt att vara till hjälp i nödlägen när man befinner sig utanför mobilnätets täckningsområde. Då ska man kunna meddela sin position och skicka meddelanden via satellit. Tyvärr så är det här än så länge en funktion förbehållen användare i USA och Kanada, och det finns inget besked om huruvida funktionen kommer till Sverige och i så fall när.

Okej, nu är vi kanske lite hårda. Iphone 14 är ju faktiskt en riktigt bra telefon. Men det ska mycket till innan man kan rekommendera en uppgradering. Har du inte en Iphone som är riktigt gammal, så tycker vi ärligt talat du gör bäst i att vänta in Iphone 15. Även om det här är en bra produkt.

Låt oss på en gång fastställa en sak: Iphone 14 Pro är en oerhört bra telefon på egna meriter. Men den måste också ses i ljuset av hur pass vettig den är som uppgradering, om man redan har en Iphone. Svaret är ett klockrent ”nja”. Här finns förvisso en hel del nytt, men enligt vår mening inte tillräckligt mycket för att motivera en uppgradering från Iphone 13 Pro eller ens Iphone 12 Pro. Har man en äldre enhet så är det här däremot ett jättebra köp.

Med det sagt så kan vi konstatera att Apple inte har förändrat designen av hårdvaran nämnvärt. Det mest utmärkande särdraget är att den klassiska sensorpanelen inte längre utgörs av en så kallad ”flärp” i skärmens överkant, utan av en betydligt mer diskret utskärning en bit nedanför skärmkanten. Utöver att den här delen hyser komponenterna för Face ID, så är det även här som det nya konceptet ”Dynamic Island” huserar. Det är en väldigt snygg mjukvarulösning, med en anpassningsbar och kontextuell ”flytande” ö med information eller reglage för specifika appar. Lite som Touch Bar på Macbookdatorerna, ungefär. Hur användbart det här blir beror förstås på hur intresserade utvecklarna är av att anpassa sina appar till lösningen.

En annan nyhet är Always on-skärmen, som gör det som Androidtelefoner har gjort sedan långt tillbaka, nämligen visar basal information på skärmen även när telefonen är i viloläge. Vi snackar tiden och notifieringar, primärt. Men det är förstås trevligt att Apple äntligen hoppat på det tåget.

I övrigt så är det primärt kameran som fått en nämnvärd uppgradering. Och då specifikt huvudlinsen som går från 12 megapixlar till 48 megapixlar. Det här medför i praktiken att bilder tagna i dåligt ljus blir bättre, och att man kan lägga till ett extra mellanläge i zoomfunktionen. Kameran var redan väldigt bra på föregångarna, men blir nu snäppet vassare.

Har du en Iphone 12 Pro eller 13 Pro? Vänta in Iphone 15 Pro. I annat fall: Kör i vind! Det här är en toppentelefon.

Har du funderat på en Motorola Edge 30 Pro? Då kanske du ska ta och läsa den här recensionen först, för lillasyskonet är nästan lika bra, men kostar betydligt mindre.
För den som inte känner till de här telefonerna så kan vi berätta att Edge 30 Pro är en flaggskeppstelefon från det klassiska amerikanska mobilmärket, medan Edge 30 är mellansegmentsvarianten.

Låt oss börja med att titta på skärmen. Den mäter hela 6,5 tum och är av AMOLED-typ. Inte superhögupplöst, men dock 1800 x 2400 pixlar. Det ger en pixeltäthet på 405 ppi, något som i kombination med en uppdateringsfrekvens på 144 Hz gör att skärmupplevelsen håller premiumklass.

Edge 30 har även samma uppsättning kameror som storebror Edge 30 Pro. Det innebär en huvudlins på 50 megapixlar, en vidvinkellins på 50 megapixlar och en djupsensor på två megapixlar. Selfiekameran har en upplösning på 16 megapixlar. Med det inte sagt att kameran är jättebra, dock lika bra som den på Edge 30 Pro. Vi saknar framför allt en zoomlins (det finns ingen optisk zoom här). Färger och exponering lämnar även en del i övrigt att önska.

Väldigt nätt och lätt

Trots sin storlek så är den här telefonen väldigt lätt. Den väger faktiskt inte mer än 155 gram, vilket är sanslöst lite i den här storleksklassen. Den är även väldigt tunn. Telefonen levereras med ett transparent skal på, och plockar man av det är den häpnadsväckande tunn. Med skalet på så får man dock ett bättre grepp om telefonen, och faktum är att det knappt märks.

Vi har lite synpunkter på att batteriet har lite väl klen kapacitet. Med en Snapdragon 778+-krets och en AMOLED-skärm på 6,5 tum hade det behövt ligga på 5 000 mAh. Motorola har nöjt sig med 4 020. Som tur är har telefonen snabbladdning (hyfsade 33 watt), så det går åtminstone någorlunda snabbt att ladda upp den när batteriet tar slut.

Förutsatt att du inte är helt fokuserad på kameran i ditt val av telefon så är det här ett utmärkt val i mellansegmentet. Det finns bättre telefoner i den här prisklassen, men de flesta är faktiskt snäppet sämre. Och Edge 30 är framför allt en allvarlig utmanare till Edge 30 Pro.

Jodå, det går att få tag på smartphones med stora skärmar för under 2 000 kronor. Nokia G21 är en av de få modeller som huserar i den här prisklassen, och med det sagt så kan man förstås inte förvänta sig några större underverk. Men faktum är att den här luren inte är så dum alls, och det finns definitivt sämre telefoner som kostar betydligt mer.

Föregångaren G20 var ingen höjdare, men här har Nokia åtgärdat det mesta som var mindre bra. En stor akilleshäl var prestandan. Det sitter en Unisoc T606-systemkrets under skalet, och om det obekanta namnet klingar oroväckande kan vi lugna dig, Det är hyfsad fart under galoscherna på det här chippet. Det räcker inte för att spela avancerade spel, men den som köper en Nokia G21 är sannolikt inte ute efter den typen av färdigheter.

Batteriet är en riktig källa till glädje. Med så här enkla specifikationer och en förhållandevis lågupplöst skärm så räcker förstås 5 050 mAh hur länge som helst. Med det menas ungefär tre dygn vid normalt användande. Ja, du läste rätt. Kör vi på lite utöver det vanliga så sjunker det snabbt till två dygn, men det är ändå imponerande.

Skärmen är som sagt rätt lågupplöst (720 x 1600 pixlar) och är ingen direkt klang- och jubelföreställning. Den dras med en grådaskighet och ”fläckar” vid snäva betraktningsvinklar som gör det uppenbart att det här är en budgettelefon. Men vi tycker ändå att detaljrikedom och färgåtergivning är helt okej. Det finns ett 90 Hz-läge för mjukare animationer, men det slukar förstås lite mer batteri.

Kameran levererar hyfsade bilder, sett till prisklassen. Det blir inget vidare i mörkret, och zooma kan du mer eller mindre glömma. Men vi tycker ändå kameran är bättre än snittet i segmentet.

Har du lågt ställda krav på en smartphone så hittar du inte många telefoner som är bättre till det här priset. Och är du primärt ute efter bra batteriprestanda, ja då är det nästan bara att slå till.

Det finns en del smartphones som bjuder på specifikationer och prestanda som egentligen är onödig. Sony Xperia 1 III är ett exempel på den saken. Det här är en telefon som är maxad på alla fronter, vilket gör den onödigt dyr. Med det sagt så är det en riktigt bra smartphone, inte minst för den som tar foto och video på största allvar.

Ja, Sony har till och med ambitionen att den här telefonen ska locka foto- och videoproffs, och då får man förstås klämma i med allt och lite till. Låt oss börja med skärmen. Den är i 21:9-format(!) och har dessutom begåvats med 4K-upplösning. Den extremt höga upplösningen är dock inget du lägger märke till på en så här liten skärm. Det är ju trots allt en upplösning som finns på tv-apparater som mäter 75 tum på diagonalen, och inte ens då reagerar man på någon pixlighet.

Det är en väldigt bra skärm av OLED-typ med 120 Hz bilduppdatering, som dessutom har kalibrerats enligt samma princip som Sonys dyraste tv-modeller. Den du! Tyvärr så är uppdateringsfrekvensen inte dynamisk, utan den är statiskt 120 Hz. Det här innebär att det går åt en massa batteri i onödan.

Kamerorna håller mycket hög klass, även om megapixeltalen inte är direkt imponerande med dagens mått mätt. 12 +12 +12 handlar det om. Men optiken är utomordentligt fin, och mjukvaran medger manuella inställningsmöjligheter som ingen annan tillverkare erbjuder i dagsläget. Kan du utnyttja dessa möjligheter så går det naturligtvis att ta fantastiska foton med Xperia 1 III. Är du inte fotoexpert lär du däremot inte klämma ur den här telefonen bättre bilder än vad en modern Iphone eller Galaxy S-enhet kan prestera åt dig.

Prestandamässigt håller Xperia 1 III fortfarande måttet, trots att systekmretsen Snapdragon 888 5G i nuläget har ett par år på nacken.

Vi tycker att det här är en fantastisk telefon på många sätt. Samtidigt är den förhållandevis dyr, och är man inte genuint fotointresserad så finns bättre alternativ.

En 6,1-tumstelefon kallas lustigt nog nu mer för ”en något mindre telefon”. Det här är Samsungs minsta enhet i Galaxy S22-serien. Telefonen är relativt enkel att greppa – även med en hand – jämfört med storasyskonen. Och i övrigt är det en ganska duktig telefon, som i många hänseenden ligger på par med de större och dyrare varianterna.

Man får till exempel samma utmärkta skärm som Galaxy S22+ ståtar med. Eller ja, nästan i alla fall. Man får leva med något längre ljusstyrka. Och även kamerorna har man plockat direkt från S22+. Och eftersom vi pratar Samsungflaggskepp så levererar de förstås också bilder som kvalar in i den absoluta toppstriden när det gäller mobilkameror.

Exynos 2200-chippet är också det kraftfullt så att det räcker och blir över vad du än har tänkt göra med telefonen. En trist detalj är att vi endast får snabbladdning med 25 watt och inget stöd för trådlös laddning. Dessutom har vi lite problem med att kameramodulen är vass i hörnen. Som alternativ till S22+ är det här en högintressant telefon, som i många stycken gör S22+ en smula överflödig. Vill man upp ett snäpp är det snarare S22 Ultra man ska titta på.

Det här är en lustig produkt. Galaxy S22+, som är den något större av Samsungs två enklaste modeller i Galaxy S22-serien, är onekligen en riktigt bra telefon på egna meriter. Men instoppad mellan Galaxy S22 och S22 Ultra så spelar den en minst sagt oklar roll på marknaden.

Om vi börjar med att titta på skillnaderna mot den ordinarie S22 så handlar det praktiskt taget om att skärmen är en halv tum större och något ljusstarkare, samt att telefonen har stöd för lite snabbare laddning. I övrigt är det här i princip en S22.

Designen känns också igen. Den säregna kameraön på baksidan, med sin onödigt vassa kant. De tunna skärmkanterna och det centralt placerade kamerahålet. Det är en rätt snygg telefon, åtminstone i svart finish. Men den ser ut som en S22.

Vi hittar även samma systemkrets under skalet, i form av Exynos 2200, en krets som levererar riktigt fin flaggskeppsvärdig prestanda. Tyvärr får det brottas med en hel del bloatware, men det är ju samma med alla Samsungtelefoner. Det ska väl dock erkännas att det är något bättre ställt med den saken än vad det var tidigare.

Skärmen mäter 6,6 tum och är av LCD-typ. Den har hyfsat fin upplösning och bra färgåtergivning, men 120 Hz i bilduppdateringsfrekvens har inte riktigt samma schvung idag som det en gång hade. Nyare telefoner i lägre prisklasser har 120 Hz-skärmar idag.

Samsung Galaxy S22+ lider av samma problem som den föregående plusmodellen gjorde. Den har inget egentligt existensberättigande. För mindre pengar får du nästan samma telefon i form av den ordinarie Galaxy S22, och betalar du lite mer får du Galaxy S22 Ultra, som är vassare på i princip alla punkter. En bra telefon, som saknar tydlig målgrupp.

T betyder på xiaomiska (hmm…) att man har plockat bort en del saker för att få ned priset. Det här är med andra ord en Xiaomi Mi 11 Pro med lite mindre lullull. De största förändringarna är att fingeravtrycksläsaren sitter i on/off-knappen på sidan istället för i skärmen, att IP-klassningen är något sämre och att kameran inte är riktigt lika bra som storebrors.

Men det finns även saker som faktiskt är bättre. Till exempel snabbladdningen, som ligger på hela 120 watt. Det är en smått galen siffra, och innebär att du tar dig från 0 procent till full laddning på drygt 20 minuter. Detta i kombination med ett riktigt generöst batteri (5 000 mAH) innebär att du väldigt sällan lär behöva oroa dig för att få batteritorsk. Och du kan med gott samvete strunta i att nattladda (Räddningstjänsten tackar och bockar), eftersom den här telefonen når 100 procent innan du har hunnit dricka kaffe och borsta tänderna på morgonen.

Under skalet sitter ett Snapdragon 888 5G-chipp, vilket borgar för extremt fin prestanda. Vi snackar flaggskeppsklassen här. Nackdelen med det här chippet är att det utvecklar väldigt mycket värme, och utsätter du telefonen för tunga uppgifter så kan enheten bli väldigt varm. Få är dock de stunder då du lär behöva så mycket kraft, så huruvida det är ett problem går att diskutera.

Kameran är sådär

Vi vill ge Xiaomi beröm för den ypperliga AMOED-skärmen, som har en bilduppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz och ger utomordentlig ljusstyrka och tryck i färgerna. Den är inte jättehögupplöst, men det är inget som direkt stör.

Det som blir en tydlig påminnelse om att vi har att göra med en T-modell är kameran. Visst, här finns upplösning så det räcker och blir över, och om det är ljust så tar den riktigt trevliga bilder. Ja, förutsatt att du inte zoomar in hårt på någonting, då. Här saknas nämligen optisk bildstabilisering, så att ta skarpa bilder med zoom är nästan omöjligt. Det här får givetvis också följder vid kvälls- och nattfotografering. Det finns förvisso ett nattläge, men det gör ingen jätteskillnad.

Kan du leva med att kamerorna inte riktigt håller måttet, så får du tvivelsutan extremt mycket telefon för pengarna med Xiaomi 11T Pro. Du gör även avkall på IP-klassning och skärmupplösning, men de två bitarna märks ju i ärlighetens namn inte särskilt mycket vid vardagligt användande. Det här är en oerhört prisvärd telefon.

Namnet bedrar i någon mån. Det här är inte tredje generationens Z Flip, utan andra generationen. Samsung vill bara hålla jämna steg med Z Fold-serien, som är inne på sin tredje generation. Det här är en vikbar telefon enligt den gamla hederliga ”clamshell”-modellen, fast med skärm hela vägen på insidan.

Det här är kort sagt en galet snygg telefon, och det vikbara konceptet fungerar alldeles utmärkt i den här formfaktorn. Den känns dessutom stadig och välbyggd och kan hanteras med bara ena handen. Att telefonen nu även är vattentät är ytterligare en bonus.

Skärmen på 6,7 tum bjuder på en riktigt tjusig AMOLED-upplevelse med en uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Skärmen kan även delas upp på två appar.

Problemet är att det här kostar. Mycket. Och du betalar både med inköpspriset och med specifikationerna. Jämför man till exempel med syskonet Galaxy S21, så är den här telefonen många tusenlappar dyrare och flera resor sämre på en hel del.

Kameran är ett exempel. Du får bara två linser på bakstycket, och dessa har ingen vidare upplösning med dagens mått mätt (12+12 megapixlar). Faktum är att kamerorna på gamla S20-seriens telefoner var vassare. Skärmupplösningen är dessutom lite udda, vilket gör att telefonen dras med buggar i tid och otid. Batteritiden är klen givet den stora skärmytan i kombination med en kapacitet på bara 3300 mAh.

Är du villig att offra det mesta i utbyte mot en riktigt snygg och ”flashig” telefon? Då kan det här vara enheten du letar efter. I annat fall råder vi dig att testa någonting annat.

Säg Caterpillar till vem som helst under 40 och de associerar förmodligen till kängor eller slitstarka men moderiktiga jackor. Säg Caterpillar till vem som helst över 40 och de tänker förmodligen på arbetsfordon av olika slag. Men det finns faktiskt även Caterpillartelefoner. Eller ja, nu är det ju inte arbetsfordonstillverkaren som ligger bakom dem, utan brittiska Bullitt Group. Telefonen tar dock fasta på varumärkets image, och det handlar således om en mycket tålig och rejäl telefon.

Det första man lägger märke till är att den här telefonen är både stor och tung. Men trots det så är den rätt skön att hålla i handen. Den har en gummerad yta på bakstycket som gör att man inte tappar den särskilt lätt. Och skulle olyckan ändå vara framme så ska den här telefonen klara att dimpa ned på ett golv i solitt stål från 1,8 meters höjd utan så mycket som en buckla. Det kan säkert stämma.

Den är dessutom IP69-klassad och tål därmed allt från brutala spöregn till sandstormar. Faktum är att den här telefonen är så rejäl att den är klassad enligt den amerikanska militärstandarden MIL STD810.

Nu låter det förstås som att det här skulle vara en hiskeligt ful telefon, men inget kunde vara mer fel. Faktum är att den är rätt snygg, på något egendomligt vis. Den har en stålram med skruvar som är synliga, räfflade ytor på reglagen och en on/off-knapp i skrikig orange färg, vilket för tankarna till byggarbetsplatser.

Vad är det då som är dåligt? Ja, i ärlighetens namn så är det här en budgettelefon i övrigt. Skärmen mäter bara 5,7 tum och den är ganska lågupplöst (1080 x 2160 pixlar) och av LCD-typ. Skärpan är sisådär, och har man tidigare haft en flaggskeppstelefon så lär den här skärmen bli svår att vänja sig vid.

Kameran vinner inga priser heller. Den är mest duglig. Försök inte ens ta bilder i mörkret, för det blir katastrofdåligt.

Huvudnumret rent funktionellt är värmekameran signerad den industriledande tillverkaren FLIR. Lösningen fungerar faktiskt riktigt bra, och man kan med lätthet identifiera kallras och annat tråkigt med den här telefonen. Något liknande står inte att finna på någon annan telefon.

Är det här en telefon för dig? Ja, om du letar efter en riktigt stryktålig telefon. Som sådan är den extremt bra. Har du minsta krav på andra bitar, så leta vidare.

6,28 tum är lustigt nog inte att betrakta som en särskilt stor skärm i dagsläget. Det är lätt att glömma, men blir uppenbart när vi testar Xiaomi 12. Det är inte så att skärmen känns för liten. Det handlar snarare om att telefonen blir oerhört smidig och lätthanterad med en mindre skärm. Vikten på bara 179 gram bidrar ytterligare till en positiv upplevelse på det här området.

Att en telefon i mellansegmentet dessutom har ett toppchipp som Snapdragon 8 Gen 1 och ett arbetsminne på 12 GB är inte bara ovanligt, utan innebär också att prestandan räcker och blir över oavsett vad du tänkt använda telefonen till. Och i kombination med AMOLED-skärmen som bjuder på upp till 120 Hz uppdateringsfrekvens så är man ursäktad om man tror att man har ett flaggskepp i handen.

Kameran levererar fina bilder, även om det är på den här punkten som det blir tydligast att vi har att göra med en mellansegmentstelefon och inte en lyxmodell. Huvudlinsen har en upplösning på 50 megapixlar, och tack vare att Xiaomi har valt att använda rätt stora sensorer så får vi ett ovanligt generöst ljusinsläpp. I mörkret presterar kameran däremot sämre.

Snabbladdning på 67 watt med sladd och 50 watt trådlöst imponerar också.

Vad är kruxet? Javars. Priset kan inte betraktas som direkt lågt, utan ligger ganska nära flaggskeppsnivå. Men Samsungs Galaxy S22 har definitivt fått en riktigt värdig utmanare.

Den som saknar Sonys kompakta telefonmodeller – som logiskt nog hade beteckningen Kompakt – kanske kan vara intresserad av Xperia 5. Telefonen har några år på nacken vid det här laget, men är ett prisvärt flaggskepp med en någorlunda kompakt formfaktor. Skärmen mäter nämligen 6,1 tum, vilket med dagens mått mätt är rätt lite. Telefonen går att använda med bara en hand, även om det kan bli lite knepigt att nå vissa delar av skärmen om man har små händer.

Det handlar i princip om en något mindre version av flaggskeppet Xperia 1, och det är i princip bara skärmen som skiljer de två telefonerna åt. Den är mindre och saknar 4K-upplösning (vilket i ärlighetens namn är helt onödigt på skärmar i den här storleksklassen). Kameran och systemchippet är samma. Vi snackar Snapdragon 855 och en kameralösning med tre linser som alla har en upplösning på 12 megapixlar. Man har även valt att behålla bildförhållandet 21:9 även på den här modellen, vilket är udda, men rätt trevligt.

Telefonen känns en aning ”hal”, och den tenderar att glida runt på platta ytor. Vi tycker även att de fysiska knapparna är lite knasigt placerade, inte minst fingeravtrycksläsaren som huserar på höger sida.

Bra kamera – på dagen

Kamerorna brukar vara bra på Sonys enheter, och så är fallet även med den här telefonen. Ja, åtminstone så länge det råder dagsljus. Precis som när det gäller storebror Xperia 1 så finns en uppsjö möjligheter att kontrollera kameran på detaljnivå, men det kräver också att man har goda fotokunskaper. En lekman kommer inte att kunna utnyttja den här kameran till max.

Och när mörkret faller på kvällen så blir bilderna ofta ganska oskarpa och odetaljerade. Här finns en hel del att göra för Sony, som ändå har en rik tradition på området.

Den här telefonen sällar sig till en rätt liten skara telefoner som gör anspråk på att leverera flaggskeppsprestanda i ett lite mer kompakt format. Men vi tycker nog att många av konkurrenternas enheter, inte minst Samsungs, är ett bättre val överlag. Eller varför inte spana in en ny Iphone SE?

Oneplus Nord är en serie telefoner i mellansegmentet, och modellen som kallas CE 2 5G är en så kallad ”Core Edition”-variant på Nord 2. Förvirrad? Inte så konstigt. CE-versionen innebär att man har plockat bort allt som kan betraktas som ”onödiga finesser”, i syfte att få ned priset.

Så vad är det man har plockat bort? Ja, i fallet med den här telefonen så rör det sig om IP-klassningen och stödet för trådlös laddning. Det där förstnämnda ska man inte bli så upprörd över, för det innebär egentligen bara att telefonen inte fått den officiella klassningen. Inte att den varken tål vatten eller damm.

Liten och nätt

Det här är en förhållandevis smidig telefonen, som väger in på bara 173 gram, och vars skärm inte mäter mer än 6,43 tum (ja, det är faktiskt rätt lite idag). Telefonen är även tillverkad i rätt enkelt och billigt material (läs: den är plastig), vilket ytterligare bidrar till en viss budgetambiens.

Framifrån ser den dock väldigt futuristisk och dyr ut. Skärmkanterna är tunna och istället för en sensorpanel så hittar vi ett diskret kamerahål uppe i vänstra hörnet. Skärmen upplevs tack vare 90 Hz bilduppdateringsfrekvens som mycket mjuk och följsam.

Prestandamässigt så är väl det här inget man använder till mer avancerade spel, men i princip allt annat går utmärkt med Mediatekchippet

Kameran en akilleshäl

Det som är den största besvikelsen med telefonen är kameran. Den presterar förvisso hyggliga resultat i dagsljus, men ska man ta bilder på kvällen eller natten så håller den helt enkelt inte måttet. Här finns andra budgettelefoner med betydligt bättre kameror. Xioami är en av många tillverkare som slår Oneplus rejält på fingrarna i den här ack så viktiga grenen.

Det här är en relativt billig smartphone, men den tillhör ett segment som är extremt hårt konkurrensutsatt. Och där klarar den inte riktigt av att hävda sig.

Samsung har väldigt många telefoner i sin produktportfölj, och att hålla reda på dem alla är ingen enkel match. Men om man tillåter sig att vara lite fyrkantig så kan man hävda att Galaxy A70 är den bästa Samsungmobilen i mellansegmentet om man är ute efter en något större skärm.

Den här telefonen är nämligen utrustad med en Super AMOLED-skärm på hela 6,7 tum. Upplösningen ligger på dugliga 1 080 x 2 400 pixlar, och den levererar en bild som är riktigt bra för det här segmentet, men som inte riktigt kan mäta sig med flaggskeppstelefonerna.
Skärmen har en inbyggd fingeravtrycksläsare, som dock fungerar frustrerande uselt. Det saknas dessutom stöd för trådlös laddning, och telefonen tål inte vatten.

Godkänd prestanda

Under skalet sitter Qualcomms Snapdragon 675-chipp, vilket ger en hyfsad prestanda, men inget att skriva vykort till släkten om. I lillebror A50 sitter jämförelsevis ett Exynoschipp, och det är en smula klenare. Fördelen med den är att den drar lite mindre batteri. Snapdragonchippet och den stora skärmen gör att den här telefonen slukar en hel del kräm. Den ska dock stå pall en dag vid någorlunda normal användning.

Kameran håller hyfsad klass för prisklassen, och den är framför allt betydligt bättre än den som sitter i lillebror A50.

Kortfattat så är den här telefonen det bättre valet än A50 om man prioriterar en stor skärm och bättre kamera. Den är däremot ett sämre val om batteritid är ett fokus. Det finns även en storebror kallad A80, men den känns som ett sämre kap för pengarna.