Bästa kräftorna: Test av färska kräftor

AG. Bergfalk Svenska signalkräftor har de senaste åren stuckit ut i vårt test av kräftor, något som beror på två saker: smaken och det bildsköna utseendet. Vi har tidigare sagt att om det funnits en skönhetstävling för kräftor, hade AG. Bergfalks kräftor vunnit en överlägsen seger. Även i år är det helt klart snygga kräftor i burken från Bergfalks, men inte riktigt i samma nivå som tidigare på utseende-skalan.

Något ojämna i storleken men bra klor

I år är kräftorna från AG. Bergfalk något ojämna i storleken (titta på vår bild lite längre ned), men de har konsekvent klor som är stora nog att skala och äta – inte en självklarhet i årets test i övrigt. Kräftstjärtarna har ett perfekt tuggmotstånd och smakar gott av den fina lagen.

Lagen härligt aromatisk och smakar tydligt av dill. Sältan är perfekt balanserad och testdeltagarna sörplar glatt på magarna kräftorna för att få i sig så mycket som möjligt.

Lättskalade och otroligt goda kräftor

AG. Bergfalk svenska signalkräftor är enkla att skala och den vackra klarröda färgen får alla i testpanelen att haja till – detta är verkligen kräftor som sticker ut både utseendemässigt trots att storleken på dem är lite ojämn. Smakmässigt är det få som ens är i närheten av dessa kräftor i år. Priset är i högsta laget med ett rekommenderat pris på 549 kronor/kg (En burk innehåller ett kilo) – dock är det upp till handlarna att sätta priserna och ofta går det att få tag på Bergfalks kräftor för en lägre peng än rek-priset. Priset till trots så är AG. Bergfalk Svenska Signalkräftor är den tydliga vinnare i kräftracet även år 2025.

Tycker du också att många kräftor är lite väl små? Då är Pandalus Färska Kräftor från Turkiet Extra Stora kräftan att köpa hem till 2025-års kräftfest. Detta paket rymmer riktiga kräftbjässar med klor som är härligt matiga i sin storlek.

Rejäla kräftor med stora klor

Pandalus Färska Kräftor gör verkligen skäl för sitt namn. Paketet som innehåller 1 kilo kräftor rymmer faktiskt bara 10-15 kräftor, men då får man å andra sidan rejäla praktpjäser på sitt fat. Lagen drar åt det lite saltare hållet utan att vara för salt. Den är faktiskt riktigt fint balanserad och smakar väldigt gott.

Mycket kött och välbalanserad smak

De senaste åren har vi noterat att klorna varit väldigt små överlag på flera av de sorter vi testat. Det behöver man inte oroa sig för om man köper de extra stora kräftorna från Pandalus. Klorna är stora och innehåller mycket kött. I och med storleken bjuder även dessa kräftor på svulstigt köttiga kräftstjärtar med ett trevligt tuggmotstånd. Visst tar det lite tid att skala dessa bjässar, men det är det väl värt för att belönas med både ordentliga kräftstjärtar och delikata klofiléer. 

Skalet på Pandalus Färska Kräftor från Turkiet Extra Stora är en aning hårt och vasst. Ibland gör det fysiskt ont att bryta sig genom skalet, även om man är beväpnad med en kräftkniv. Då är det tur att innehållet är mödan värt. För det är det verkligen. Dessa stora och goda kräftor är snubblande nära guldmedaljen och gör testpanelen riktigt glada. 

Under alla de år vi testat kräftor på Bäst i Test har vi ofta undrat över storlekarna, och så även i år. Fiskeriet Medium Kräftor från Turkiet är faktiskt jättesmå. Dessutom varierar de mycket i storlek i en och samma förpackning och de minsta kräftorna i påsen är hälften så stora som de största, och då är de största rätt små redan till att börja med.

Grumsig dillsmakande lag

Fiskeret har i vår test genom åren haft återkommande problem med rätt smutsiga kräftor. Förra året var testpaketet vi köpte in betydligt renare än tidigare år. I år är de lite smutsigare igen, men inte lika smutsiga som de var för två år sedan (2023). Kräftorna är goda. De är lite mjukare än de högst rankade kräftorna, något som testpanelen spekulerar i beror på att de är så små. Lagen smakar bra och har en tydlig smak av dill. Tittar man däremot på lagen i förpackning, är den grumsig av sediment. Testpanelen föredrar en lag som är klar och inte ser så skitig ut. 

Klorna är tyvärr så små att de klor som finns inte är värda att ta sig an – ingen orkar lägga tid på att bryta sig in i en kräftklo när den knappt innehåller något kött. Inte bara är klorna små, även i år saknar många kräftor både en och två klor. Som vanligt blir vår testpanel besvikna när klorna inte är värda att ta sig an eftersom pillandet med kräftklor är en del av att käka kräftor och filén som gömmer sig där inne är som en liten skatt. En skatt som inte finns att hitta Fiskeriets Medium-kräftor.

Väldigt små kräftor som lever upp till smakförväntningarna

Fiskerets kräftor är lätta att skala. Färgen på skalen varierar från snyggt orangeröda till lite halvgråa. Smakmässigt är de helt klart godkända och den påse kräftor som vi hade med i vårt test lämnade ingen besviken rent smakmässigt - men som så många år får Fiskeriet även i år bakläxa på klorna.

Ullmo Färska Bergsjö Kräftor Kokta med öl är små och nätta kräftor. Gillar man rejäla skaldjur med ordentliga klor kommer man bli lite besviken. Men vad de saknar i storlek, kompenserar de helt klart för smakmässigt.

Aromatisk lag med med toner av humle och malt

Lagen är välsaltad med en tydlig ölsmak, något som ger kräftrona en djupare smak. Ölkokning är en vanlig metod för kräftor, och dessa små kräftor visar varför: humle, malt och korn ger en aromatisk smak som ändå inte avviker allt för mycket från den klassiska kräftsmaken. Kräftor❤️öl, helt enkelt!

Sorgligt små klor men välsmakande stjärtar

Panelen uppskattar initiativet att ta vara på mindre kräftor, men storleken påverkar ändå betyget negativt. Hade kräftorna varit större och klorna mer värda att skala, hade betyget blivit högre. Men klor så här små är knappast värda att skala och panelen saknar att pilla köttet ur klorna - det är trots allt en del av kräftskiveupplevelsen. Men även om de är små, är Ullmos ölkokta kräftor fortfarande naggande goda.

Ullmo Färska Bergsjö Kräftor Kokta med öl är fiskade och producerade i Turkiet och tillhör arten Pontastacus leptodactylus.

Marenor Svenska Signalkräftor ser lovande ut i sin förpackning och lagen doftar härligt när man pillar loss plasten från burken. Lagen har en tydlig sälta, kanske en aning väl salt tycker en av våra testdeltagare. Den doftar gott av krondill.

Helt okej smak – men ingen kräftgasm

Smakmässigt blir testpanelen inte besvikna, men inte heller ger dessa signalkräftor upphov till någon form av kräftgasmisk wow-upplevelse. De svenska kräftorna från Marenor har ett fint tuggmotstånd. Inga kräftor är mosiga, men det ska sägas att ett par kräftstjärnar faller sönder när de skalas, så nog är de åt det lite mjukare hållet.

Dyrt styckpris per kräfta

Det som utgör den stora besvikelsen är priset i kombination med hur få kräftor man får för pengarna man slantar upp för denna förpackning. Paketet innehåller 700 gram kräftor, vilket vid kontrollräkning innebär 17 kräftor och några extra klor. Det innebär att varje kräfta kostar strax över 20-lappen. Då börjar man fundera på om kräftorna verkligen är goda nog för den prislappen, särskilt när man ser de skalade stjärtarna uppradade framför sig. Svaret är nja. Om man planerar att köpa kräftor till ett kilopris runt femhundralappen, då finns det faktiskt betydligt roligare kräftor att köpa än kräftorna från Marenor.

Hur viktigt är det med klor på en kräfta? Det är en fråga testpanelen får ställa sig gång på gång under jakten på den bästa kräftan. Vi kommer fram till att klorna gör mycket, både för upplevelsen och utseendet – plus att köttet från klor är gott. Så synd då, när kräftorna inte har några klor att tala om, vilket är fallet med Ullmo färska turkiska bergsjökräftor i mellanstor storlek.

Otroligt små kräftor med icke-existerande klor

Att kalla dessa kräftor för mellanstora är dessutom en grov överdrift. En deltagare i testpanelen undrar om vi har köpt in minikräftor i år. Det är faktiskt en valid fråga. Ullmos mellanstora kräftor är nämligen jättesmå. Jätteräkorna på den lokala thairestaurangen är större än flera av de “mellanstora” kräftorna i Ullmos 500-gramspåse.

Klorna är en historia i sig. Tycker man att kräftan i sig är liten, är klorna nära nog icke-existerande. I de fall kräftorna har en full klo, är den så liten att det inte är mödan värt att skala den. Men i de allra flesta fall har dessa kräftor knappt några klor alls eller klor av storleken som kan passera genom ett faktiskt nålsöga.

Ganska söt lag som saknar dillsmak

Smaken på Ullmos mellanstora turkiska Bergsjökräftor är godkänd och de har ett trevligt tuggmotstånd. De är rena och fina, men lagen är faktiskt lite väl söt och någon smak av dill kan testpanelen inte få korn på. Detta drar naturligtvis ned betyget. Med kräftor så små att de ser ut att vara fiskade ur kräftornas barnkammare, vissa knappt större än en tändsticksask med nära nog obefintliga klor i en lag som inte är helt välbalanserad, är testpanelen rätt nöjda med att påsen bara innehåller 500 gram.

Smålandskräftans svenska signalkräftor har även 2025 svårt att kräla sig upp mot toppen. Redan när kräftorna köptes in, noterade testredaktören att många såg väldigt skitiga ut genom platsen. Paketet valdes därför med omsorg för att undvika de mest dyiga kräftorna. I blindtestet delades dock inte den informationen med deltagarna. Trots det påtalades att vissa av kräftorna är lortiga och har en något dyig smak, som särskilt märks i eftersmaken.

Relativt små kräftor med godkända klor

Smålandskräftan har visserligen kräftor som storleksmässigt drar åt det mindre hållet, men här finns ändå klor som är värda att skala. Det ska de ha plus i kanten för i dessa tider av tydligt kloutmanade kräftor. Tyvärr räcker inte klorna helt för att betyget ska landa högre än på en godkänd nivå.

Obalaserad lag som inte får några fans

Förutom att några av kräftorna har en mild smak av sump, sticker lagen ut – tyvärr inte på ett bra sätt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som inte klaffar med lagen, men samtliga deltagare reagerar på att den inte smakar riktigt som man förväntar sig att en kräftlag ska smaka. Kanske är det den tydliga sötman som gör att lagen helt enkelt blir obalanserad? Särskilt god är den dock inte och är, utöver smaken av dy, det som drar ned betyget mest.

Med tanke på att Smålandskräftans svenska signalkräftor har ett högt jämförspris per kilo, förväntar man sig mer än en obalanserad lag med en bismak av dy.