Surfplatta: 16 modeller i test

**Apple Ipad** i sin nionde generation är den surfplatta du behöver, och då är det tur att den också är billigast bland Apples plattor. Här får du tillräcklig prestanda för en klar majoritet av de uppgifter du kan tänkas vilja använda din Ipad till under de kommande åren. Den fixar spel galant och klarar av allt annat med ännu mer bravur, vilket gör det svårt egentligen att motivera någon av Apples dyrare maskiner.

Allt nytt i kameran

Samtidigt är 2021 års upplaga av Ipad en ganska tråkig sådan. Formen ser ut på samma sätt som den gjort i tre generationer nu. Stödet för penna är fortfarande bara Apples första generation. Det är dessutom den enda Ipaden i Apples stall som fortfarande kör på Lightning-kontakt, när samtliga övriga surfplattor gått över till USB-C.

Under skärmen hittar vi, som vanligt, knappen med fingeravtrycksläsaren TouchID.

På insidan sitter numera A13 Bionic istället för fjolårets A12. Det ger en rejäl prestandaskjuts, om än såklart inte samma kraft som i Air- eller Pro-modellerna. Men även om vissa spel kanske laddar lite långsammare duger det gott i de flesta fall.

Mest nytt hittar vi i den främre kameran som fått tio gånger fler megapixel, från 1,2 till 12. Det har däremot sin förklaring i att selfiekameran numera fått stöd för Center stage (eller centrerat som det heter på Apple-svenska). Det innebär att kameran “följer dig” om du rör på huvudet eller går lite åt sidan.

Givetvis rör inte kameran på sig, utan det är en kombination av lite AI-trolleri och beskärning av bilden och då behövs de extra megapixlarna för att det ska fungera. Tekniken dök upp i vårens Ipad Pro-maskiner först och är faktiskt rätt kul. Perfekt för att göra videokonferenserna snäppet bättre.

Ipaden för alla

Årets Ipad är en tråkig uppdatering av en befintlig produkt, helt klart. Samtidigt gör det inte så mycket eftersom du får det mesta med i det här paketet.

I år är lagringsminnet dubblat, så den minsta Ipaden börjar på 64 gigabyte. Det är inte supermycket, men för dig som inte tänkt lagra video och fotografier – utan mer ladda ner appar och spel – räcker det gott.

Vill du rita och skissa fungerar första generationens Apple pencil utmärkt. Behöver du tangentbord finns både Bluetooth och magnetkontakt på ena långsidan för den delen. De allra flesta funktioner från IpadOS finns här och fungerar riktigt snabbt, så du har ett komplett system med betydligt fler appar och längre uppdateringstid än någon Android-platta på marknaden.

Nionde generationens Ipad har kraft, skärm, batteri och funktioner som räcker för att göra de allra flesta nöjda. Visst, Ipad Mini är rätt cool, Air är rätt snygg och Pro är maffigare på alla sätt. Men sett till vad du får för dina pengar är den enklaste Ipaden faktiskt fruktansvärt prisvärd.

Femte generationens Apple Ipad Air är lika mycket av en överraskning som den är precis vad vi kommit att förvänta oss. En överraskning, eftersom många trodde att Apples M1-chip skulle förbli reserverat till Ipad Pro men som återfinns även här. Förväntat, eftersom M1-chippet i praktiken är det enda som skiljer plattan från föregående generation.

Lyxplattan

Medan Apples vanliga Ipad absolut räcker långt för majoriteten och därför fortsatt kommer att framstå som det mer sunda valet för de allra flesta har den alltid känts en smula gammal. Priset och Apples produktstrategier är såklart mest skyldiga till det, men designen är välbekant och prestandan har alltid varit bra, men inte fläckfri.

Som något slags mellanting mellan vanliga Ipad och Ipad Pro finns därför Ipad Air. Medan vi inte ska påstå att det rör sig om en direkt billig surfplatta är den ändå lite billigare än Apples Pro-segment och, i synnerhet nu mer, rejält snabbare än den vanliga Ipaden.

Det gör att du inte kommer att missa uppdateringar av Ipad OS på väldigt många år. Du behöver inte heller känna att någon tyngre app eller spel blivit plattans överman – här finns all kraft du behöver i kvadrat.

Operativsystemet sinkar

Med full kraft innebär det såklart även att du har tillgång till det mesta som Ipad OS har att erbjuda. Selfiekameran fixar numera Center Stage, som håller dig i centrum under videosamtalen. Apple Pencil generation två stöds fullt ut, precis som till Ipad Pro. Alla funktioner för att köra flera appar samtidigt på skärmen finns också där.

Samtidigt handlar det om en platta i prisklasser där du får en fullt habil dator för samma peng, även de billigaste Macbook Air-burkarna hamnar där. Sett till den produktivitet som Ipad OS och dess appar erbjuder når de långt – men inte hela vägentill vad en fullfjädrad dator gör. Då är det egentligen bara pennan som är en fördel här.

På samma sätt får du inte lyxfunktionerna som Ipad Pro medger: exempelvis fyra högtalare, 120 hertz uppdatering av skärmen (bara 60 här) eller den större Ipadens bättre skärm. Den väldigt välkomna USB-C-porten är inte heller fullt så funktionsfylld som hos storebror. Även Face ID är ersatt av fingeravtrycksläsare i strömknappen – något som funkar, men ofta känns en aning styltigt.

Apples Ipad Air, nu inne på sin femte generation, ger dig helt vansinnigt mycket kraft i ett mellanprisformat – åtminstone enligt Apple. Det är på många sätt en fantastisk platta som kommer hålla i bra många år. Men med tanke på hur pass bra Apples billigaste Ipad funkar känns det här mellansteget fortfarande en smula mjäkigt, får vi ändå säga.

Ipad Pro är en extremt kraftfull surfplatta. Frågan är om det i dagsläget ens behövs så här mycket kraft i en surfplatta. De appar och spel vi testkör flyter på felfritt, men det gör de å andra sidan även i vår jämförande Ipad Pro med något år på nacken.

Skulle du dock behöva särskilt mycket kraft lär du inte slå i taket med senaste generationens Ipad Pro, för den är mer kraftfull än en genomsnittlig dator.

Ipad Pro kommer också med en knivskarp skärm med utmärkt färgåtergivning samt all teknik du förväntar dig i en surfplatta. Den har exempelvis ansiktsigenkänning, uppladdning via USB-C och mycket bra batteritid. Vi har inga problem att låta det gå 2-3 dagar mellan uppladdningen när vi använder den sparsamt.

Dock saknar vi en fingeravtrycksläsare eftersom ansiktsigenkänningen inte alltid är 100-procentig. Exempelvis har den problem att känna igen personer iklädda mössa och halsduk.

Vidare är inte kameran så bra som vi förväntar oss av en Appleenhet. Bilderna blir lätt gryniga i sämre belysning. I övrigt gör plattans storlek att den inte är lämplig för fotografering och det är heller inte dess primära syfte.

Snarare en kraftfull hybriddator

Storleksmässigt är Ipad Pro mycket inbjudande ur ett helt annat perspektiv, nämligen som underhållningsenhet. Vi testar 11-tumsversionen som med sin knivskarpa skärm och slimmade formgivning är ett ganska lagom alternativ ur surfplattesynpunkt. Formatet på den hade dock gärna fått vara ett mer filmvänligt sådant, exempelvis 16:9, eftersom vi tycker det lämpar sig bättre för en surfplattas användningsområde.

Är du ute efter ett alternativ till en hybriddator är Ipad Pro helt klart med i matchen, på många sätt är den till och med bättre än en hybriddator. Men som surfplatta är den onödigt kraftfull och dyr. Då rekommenderar vi snarare de vanliga Ipad-modellerna med betydlig lägre prislapp men ändå tillräckligt med kraft för nöjesdelen.

Det finns helt enkelt inte tillräckligt många appar och spel ännu som behöver så här mycket kraft.

Ska du däremot använda den som studentdator, vilket den absolut klarar, bör du köpa till tangentbordet Smart Keyboard Folio - och eventuellt även pennan Apple Pencil - för att kunna anteckna snabbt. Tangentbordet dubblar då som skyddande fodral och ställ för din Ipad.

Har Apple passerat gränsen?

Det känns lite som att Apple har passerat gränsen både styrke- och prismässigt med sina två senaste paddor. För att få hyfsat med utrymme får du betala lika mycket som du får för en genomsnittlig dator. Ur synvinkeln surfplatta för underhållning hemma skulle vi därför inte rekommendera Ipad Pro. Det blir lite som att köpa en Ferrari och använda den som pendlarbil. Ska du däremot använda den som dator är den en fullpoängare.

Ipad Pro är en grym enhet, helt överlägsen alla andra, men den kostar därefter. Allt beror således på hur du tänkt använda den och hur tjock din plånbok är. Men oavsett vilket kommer du att bli nöjd med ditt köp när du väl har den i handen.

På pappret är Xiaomi Mi Pad 5 en alldeles vansinnigt kompetent surfplatta till en alldeles utmärkt prislapp. Men vid användning känns det som att nästan varje scenario får oss att misstro mjukvaran och dess framtid, tyvärr.

Gammal Android utan framtid

Vi kan lika gärna ta och beta av det negativa på en gång. Android i sig har inte varit superspecifikt gjort för surfplattor på bra många år nu. Istället har det till stor del legat på antingen apputvecklarna eller hårdvarutillverkarnas egna mjukvaruskal och funktioner att snygga till upplevelsen. Ofta har det funkat ganska okej, men Xiaomi har inte riktigt plockat upp den bollen.

Trots namnet MIUI 12.5 är det gamla Android 11 som puttrar i bakgrunden. Xiaomis MIUI-skal är på många sätt plockat rakt av från telefonerna och någon allvarlig integrering mot surfplattans större format finns inte. Samtidigt finns det heller inget officiellt ord om hur länge surfplattan kommer att supportas med nya versioner av operativsystemet, något som annars blivit standard hos telefonerna. Därmed vet vi inte hur Xiaomi tänker sig med Android 12, eller mer intressant det surfplatteanpassade Android 12L. Som det är nu funkar det, men känns knappast gjort för den större skärmen.

Kamerorna är en annan besvikelse. På baksidan sitter ett kamerapaket som visuellt ser ut att vara två stora kameror, men vid närmare granskning är det bara en. Spelar mindre roll i praktiken, men lite lurade känner vi oss. Kameran på baksidan hade dessutom kunnat flytta till framsidan, för den används ju faktiskt. På framsidan sitter istället en ganska trist kamera som inte direkt imponerar under videosamtal.

Superlyxig platta

Ovanstående, åtminstone mjukvaran, är riktigt synd. För det här är en surfplatta som ligger i ungefär samma prisklass som Apples instegs-Ipad, men har hårdvaran som närmast matchar den tre gånger dyrare Ipad Pro.
Designen känns igen därifrån, med kantig utformning och ruskigt hög byggkvalitet. Skärmen är väl tilltagen, har bra upplösning och riktigt snabb skärmuppdatering i en allmänt bra skärm. Till skärmen hittar vi fyra högtalare runt om och Dolby Atmos-certifiering på det, trevligt. Enda som saknas till det yttre är väl fingeravtrycksläsare.

Insidan härbärgerar ett Snapdragon 860-chip. Inte topp-chipet kanske, men absolut med tillräcklig kraft för egentligen allt du kan hitta på.
Xiaomi Mi pad är en fantastiskt lyxig surfplatta till ett riktigt bra pris. Att mjukvaran haltar redan ut ur dörren och inte ger några löften om framtiden skamfilar helhetsintrycket ganska rejält tyvärr.

Lenovo Tab P12 Pro tillhör kategorin med surfplattor avsedda för produktivitet – något som idag blivit en av två hyfsat fasta kategorier för surfplattor med antingen Android eller Ipad OS, där den andra är mer riktad mot lågpris och mediekonsumtion. Här får du en stor och snabb skärm tillsammans med en, generöst nog, inkluderad penna till ett ganska förmånligt pris.

Fin skärm

Pennan är en av två delar som gör P12 Pro till just “Pro”. Den är tillräckligt känslig och med tillräckligt hög precision för att bli en riktigt vettig penna för både anteckningar och skisser. Pennan förvaras smidigt på baksidan av plattan med magnetfäste. Den andra av de två delarna säljs separat och är ett tangentbordsskal. Tyvärr har vi inte lyckats hitta uppgifter på om det skalet kommer att säljas i Sverige med svenska tangenter och i så fall till vilket pris.

Trots en ganska låg prislapp ingår alltså pennan. En annan lyxig aspekt i förhållande till priset är skärmen. 12,6 tum är mer än tillräckligt i de här sammanhangen, samtidigt som du får en uppdateringshastighet på 120 hertz och en överlag riktigt trevlig oled-skärm.

Kort uppdatering

Plattan i sig är riktigt tunn och samtidigt välbyggd i mestadels metall. Både fram- och baksida ger dig dubbla kameror, vilket är ovanligt. Den ena främre används dock enbart för ansiktsigenkänning, medan den bakre gör ett helt okej grundjobb men inte mer.

Om det är någonstans som prislappen syns är det på processorn. Qualcomms Snapdragon 870 är på inget sätt ett långsamt chip – tvärtom. Däremot är det ett tydligt steg ned från både årets och fjolårets toppmodeller.

En annan sak där prislappen syns är mjukvaran. För det mesta är den välbyggd och funktionsrik, bland annat med skärmdelning mot Windows-datorer och ett speciellt produktivitetsläge på själva plattan. Däremot gör inte Lenovo som dotterbolaget Motorola och lovar lång uppdateringstid av Android – där gäller i stället bara en större Androiduppdatering. Vid sidan av att köra två appar sida vid sida finns det heller inga enorma möjligheter att köra appar i fönster eller liknande funktioner som proffsinriktade plattor med Android annars brukar ha (vilket även Motorolas Ready For-teknik har).

Hårdvarumässigt finns det egentligen inte mycket vi saknar hos Lenovo Tab P12 Pro, särskilt inte sett till priset. Däremot hade de kunnat rådfråga kollegorna på Motorola för att få till mer med mjukvaran och samtidigt hålla den uppdaterad under längre tid.

Samsung Galaxy Tab S7 är Samsungs försök att gå på knock i både kategorin surfplattor och den lite mer diffusa “en surfplatta kan också vara en dator”-kategorin. Prestandamässigt får du i stort sett vad som sitter i mobilernas toppmodell Galaxy Note 20 Ultra, med penna och allt.

Snabbare penna

Den penna som medföljer Tab S7 är betydligt knubbigare, men också bekvämare, än den du hittar i Note 20-serien. Storleken gör dock att du inte har en dedikerad plats för den inuti plattan, utan får nöja dig med magnetfäste eller speciella fack i tillbehörsskalen.

Pennan har fått samma teknik som nämnda Note-lur, med enormt snabb respons och en ännu mer “riktig” skrivkänsla.

När det kommer till hårdvara i övrigt återfinns en helt okej kamera, riktigt bra ljud från de fyra högtalarna och väl tilltaget lagringsutrymme i kombination med det redan snabba Snapdragon-chippet. Skärmen är kanske inte riktigt i samma klass som till Note 20, men den Oled-skärm du bjuds på är ändå bland det bästa du kan hitta på en surfplatta.

Även batteritiden håller för en hel del tryck. Vill du köra den här under en hel arbetsdag innebär det i de flesta fall inget problem.

Dex höjer och sänker

Vid sidan av pennan är det produktivitet som är grejen här. I första hand genom Samsungs Dex-läge, som i det här fallet innebär en väldigt Windowslik skrivbordsmiljö och möjlighet att köra appar i fönster. När det läget fungerar som det ska känns det verkligen som det bästa av både Android- och PC-världen.

Samtidigt hittar vi en hel del appar som inte alls vill leka snällt med fönstertänket, vilket leder till en stundtals ganska buggig upplevelse. Mycket av det beror såklart på att Android inte är byggt för att köras på det här sättet (än), men det gör också att den potentiellt fantastiska upplevelsen haltar en aning mot den betydligt enklare approachen som ärkerivalen Ipad Pro kör med. En produkt som i övrigt kan skryta med ett bra mycket mer livfullt ekosystem av platt-anpassade appar.

Samsung Galaxy Tab S7 är den bästa Android-plattan du kan köpa idag, punkt. Dex-läget är stundtals fantastiskt, pennan är otroligt exakt och även om du helt skippar Dex har du en ruskigt välbyggd surfplatta. Samtidigt är Dex inte perfekt och risken är även att du får nöja dig med en telefon-app uppblåst i plattstorlek. En fantastisk kombo som, både från Samsungs och Android håll, är en god bit på väg till en ny sorts datorupplevelse.

Samsung Galaxy Tab S6 Lite har inte bara ett krångligt namn, den hade mått bättre av att marknadsföras som något annat än en budgetversion av Tab S6. Förvisso har du Samsungs S pen att skriva med på skärmen, men det är samtidigt en väldigt kompetent mellanklass-surfplatta i sig.

Penna utan hållare

Om vi börjar med pennan så är det faktiskt lite av plattans tråkigheter, Det är inga problem med pennan eller alla de antecknings- och skissfunktioner som finns inbyggda. Antalet funktioner är lite färre än hos Note-telefonerna, men huvudfunktionerna är fortfarande där och fungerar bra. Allra bäst är möjligheterna att föra handskrivna anteckningar i ett flytande fönster, samtidigt som du tittar på en video eller liknande.

Nackdelen är att plattan saknar Note-seriens karakteristiska fack för pennan. Istället ska den förvaras längs ena långsidan med ett vekt magnetfäste. Det gör att vi snabbt lägger bort pennan och nästan glömmer att plattan har stöd för den alls.

Som vanlig surfplatta sköter den sig däremot exemplariskt för sin prisklass. Byggkvaliteten håller hög nivå och även om skärmen inte är det fräsigaste du kan få tag i är upplösningen fullt tillräcklig och skärmens prestanda lämnar inte mycket att önska.

Funktionsfylld

På insidan hittar vi, även där, tillräckligt för att vi ska känna oss nöjda. Prestandamässigt placerar sig S6 Lite på ungefär samma nivå som fjolårets Galaxy S10-telefoner, vilket ändå inte är fy skam. Lagringsutrymmet räcker ganska långt i sig och kan vid behov utökas med minneskort.

Kamerorna följer standarden för surfplattor, det vill säga inget att skriva hem om. Selfiekameran är dock kompetent nog för att sköta videokonferenser och högtalarna fungerar bra nog för både film och samtal. Genomgående fullt godkänt för prislappen helt enkelt.

Utöver det har S6 Lite ärvt många funktioner från såväl de dyrare surfplattorna som telefonerna. Det gör att du, utöver allt Android erbjuder och pennfunktionerna, har en hel del extrafunktioner, säkerhetslösningar och ett fiffigt barnläge att dra nytta av.

Samsung Galaxy Tab S6 Lite hade mått bra av att heta något mindre budgetosande. Vill du ha ett fullgott Android-alternativ till Ipad i ungefär samma prisklass är det här ett klockrent val.

Androidbaserade surfplattor i de lite lägre prissegmenten brottas påtagligt ofta med prestandaproblem. Det gör tyvärr även Lenovos Tab M10 Plus, som hade kunnat vara ett riktigt bra köp om det inte vore för tillkortakommanden på just det här området.

Välbyggd surfplatta

Det är en för prisklassen förhållandevis tunn och välbyggd surfplatta, som ger ett lite dyrare intryck rent visuellt. Den väger inte heller så mycket med tanke på storleken (10,6 tum) utan ligger rätt skönt i handen när man kollar Blocket eller Youtube i soffan en vardagskväll. Tyvärr är det just den typen av aktiviteter man kan ha den till, och inte så mycket annat.

Skärmen är inte jättebra. Den har hyfsad upplösning, men inte tillräckligt hög för att man ska undvika pixeleringskänsla på nära avstånd. Färger och svärta lämnar en hel del i övrigt att önska, och ska man hitta någonting som är positivt med skärmen så får det bli ljusstyrkan.

Imponerande ljud

Det som sticker ut är högtalarna. Ljudet håller faktiskt riktigt imponerande klass för att vara en surfplatta i det här prissegmentet. Vad som föranlett att man prioriterat just detta är något av en gåta, men det är icke desto mindre ett faktum.

Men som så ofta när det handlar om den här produktkategorin och prisklassen så faller helhetsupplevelsen platt till följd av prestandan. Det sitter ett Mediatek Helio G80 under skalet, och det levererar rätt dåligt. Den som har testat en enklare Androidplatta vet att de ofta dras med en känsla av att det saknas respons, och det fenomenet är påtagligt även när det gäller TAB M10 Plus.

Är det här ett bra köp? Nej, inte om du vill ha en surfplatta i någon bredare bemärkelse. Om du däremot letar efter en platta som kan agera Spotifyspelare i vardagsrummet, eller som enbart ska användas för att kolla på Youtube och surfa med få flikar, ja då är den helt okej men inte mer.

Det gamla Nokia gjorde surfplattor långt innan Apple ens kommit på idén med Ipad. Nu när Nokia rattas av HMD Global är de i stället rätt sena in till festen för surfplattor med Nokia T20 – på flera sätt ska det visa sig.

Billig och robust

Trots den låga prislappen får vi ändå säga att Nokia T20 lyckas bra med två saker: dels räcker batteriet riktigt länge, vilket vi nog kan tacka den skrala hårdvaran för, dels känns faktiskt plattan betydligt dyrare än vad den är. Skalet är i aluminium och hela konstruktionen känns över lag väldigt bastant. Däremot får du inte direkt några lyxfunktioner i designen, som tunna skärmramar eller liknande. Formatet är trots det helt okej för en platta med den här skärmstorleken.

Vanan trogen kör Nokia på en hyfsat ren variant av Android och lovar, också vanan trogen, uppdateringar av själva Android i två år samt tre års säkerhetsuppdateringar.

Surfplattor med Android 11 har numera även Google Kids Space som fungerar lite som ett separat konto för barnen. Det har egen grafik och är väldigt styrbart från föräldrarnas sida. Det funkar helt okej och känns som ett bra alternativ till att varenda tillverkare ska snickra ihop ett sådant gränssnitt själva. Samtidigt känns det lite väl inriktat på de allra yngsta.

Två år gammal

Nokia T20 lanseras i tandem med Bond-filmen No Time To Die – en film som till följd av pandemin är ungefär ett och ett halvt år försenad till biograferna. Vår gissning är att surfplattan fanns med i lanseringsplanen redan då och sedan legat på en hylla i väntan på att filmen ska släppas.

Det anonyma systemchippet Unisoc T610 släpptes i juni 2019 och var redan då ett budgetchip. Nu två år senare har det knappast mognat till något vassare om vi säger så. För även om du kan göra det mesta med Nokia T20 går det ärligt talat lite väl långsamt. Då vill vi inte riktigt tänka på hur snabb plattan kommer att kännas om två år.

Själva skärmen gör åtminstone ett okej jobb. För sin prisklass presterar den som väntat och lämnar ingen besviken. Mikrofon och selfiekamera är däremot rätt trista. Den förstnämnda verkar ständigt vara satt till för låg volym för mottagaren och den främre kameran lämnar helt klart en hel del att önska kvalitetsmässigt. Detta trots att Nokia vill rikta plattan mot såväl barnfamiljer som hemmajobbare.

Nokia T20 är en budget-surfplatta, helt klart. Men vid sidan av fin byggkvalitet, lång uppdateringstid och bra batteritid känns den tyvärr lite väl billig i prestandan.

När det gäller surfplattor är Ipad såklart elefanten i rummet och många tillverkare jobbar runt det faktumet med antingen proffsinriktade plattor eller budgetplattor. Samsung Galaxy Tab A8 tillhör den senare kategorin och är även i det närmaste identisk med en annan spelare i det här segmentet, nämligen Nokias surfplatta T20.

Lika som bär

Det är faktiskt närmast fånigt hur lika Samsungs och Nokias plattor är. Det skiljer 0,1 tum i skärmstorlek och en hårsmån i upplösning och systemchip (doldischippet Unisoc T61x), men annars är de identiska. Samsung erbjuder sin A8 med tre olika lagringsmöjligheter medan Nokia nöjer sig med en, men båda går att få med 4G för ett riktigt attraktivt pris.

Det är i praktiken utsidan som skiljer dem åt. Här känner vi igen Samsungs numera klassiska design för surfplattor, som hos de lite enklare modellerna känns som att den sett likadan ut i tio års tid ungefär. Däremot är byggkvaliteten bra och du bjuds på både hörlursplugg och stereohögtalare. Till det får du samtidigt en rätt fin skärm för prislappen.

Får sirap att verka snabbt

Medan Nokia T20 körde på ett Android som är relativt rent, om än föråldrat, kör Samsung på sitt överliggande gränssnitt One UI. Medan vi tyckte Nokias platta var lite småsömnig, men fick jobbet gjort, är Samsungs platta i stället riktigt seg. Från väckning till att den reagerar på något vi gör tar det en eller ett par sekunder, och det är närmast regel än undantag att du hinner skriva ett par tecken med tangentbordet innan det visas på skärmen. Det får oss att undra: Om Samsung Galaxy Tab A8 är så här pass trött när den är ny, hur kommer den egentligen att kännas efter ett år eller två?

I och med att vi har ett så pass tydligt jämförelseobjekt här står det klart att Samsungs eget gränssnitt och egna tillägg tynger ner Galaxy Tab A8 mer än vad som är önskvärt. Nokia T20 är det smartare valet för prisklassen, men såvida du inte känner att du absolut måste ha 4G till reapris råder vi dig att kliva upp ett par hundralappar i pris för att få en surfplatta som flyter på smidigare redan från start.

När “det nya Nokia” tog sig in på marknaden för surfplattor förra året var det med surfplattan T20, som verkade ha fått ligga i malpåse i väntan på premiären av senaste Bond-filmen. Detta eftersom plattans marknadsföring var hårt knuten till filmen. Lite för klen, lite för dyr, lite för sent. Uppföljaren Nokia T10 fortsätter den traditionen genom att helt enkelt vara lite för sen, alldeles för klen och med det alldeles för dyr.

Miniplatta

Nokia drar stora växlar på hur otroligt liten, smidig och portabel T10 är. Det beror såklart inte på någon av plattans egna meriter, utan helt enkelt på att skärmen är åtta tum stor och den totala storleken därefter. Det är ett par år sedan någon större tillverkare släppte en platta i den här storleken, mycket beroende på att många telefoner snuddar vid sjutumsgränsen för sina skärmar och en tum extra ger inte så mycket mer. Lite kul är ändå att plattan kan användas som extraskärm till en Windowsdator om så önskas.

Men den känns lite sen. Visserligen utlovas tre års säkerhetsuppdateringar, men inget nämns om stora Android-uppdateringar. Det gör att plattan antagligen är fast på Android 12, paradoxalt nog eftersom mellansläppet Android 12L riktade sig specifikt till surfplattor.

Tokseg

Ett år efter T20 borde ju insidan av T10 närmast per definition ha blivit snabbare? Inte då. Här sitter ett aningen långsammare chip än det vi hittade i T20 och det märks. Medan föregångaren tuffade på i lugn takt har det här chippet uppenbara problem med grundläggande funktioner som att låsa upp plattan, dra ner notisfältet eller att surfa på nätet. Att plattan utan förvarning stänger ner Chrome, till synes för att det blev för jobbigt, är vardagsmat. Det blir liksom aldrig roligt att använda en produkt som är så trött redan från start. Då kan vi fundera på hur sömnig plattan är efter att ha genomlevt de där utlovade tre årens säkerhetsuppdateringar.

Nokia T10 hade kunnat komma undan om den hade kostat hälften så mycket, då hade den åtminstone varit billig. Nu är plattan tyvärr mest bara långsam och frustrerande med ett alldeles för högt pris.